Tåsan
-i Klarälvens avrinningsområde
Foto: Johan Fall
Byggt år: 1953
Antal aggregat: 1
Effekt: 40 MW
Turbintyp: Francis
Stationstyp: Underjordsanläggning
Fallhöjd: 269 m
Normal årsproduktion: 100 GWh/år
Elcertifikat: Nej
Ort: Sysslebäck i
Torsby kommun,
Värmlands län
Koordinater: N60.76666°, E12.84428° eller N60° 45.9996', E12° 50.6568'
Ägare: Tåsan Kraft AB (Karlstad Energi och Fortum Generation AB)
Ändra/lägg till uppgifter
Tåsans Vattenkraft – En kort orientering
(Reviderat särtryck ur Svenska Vattenkraftföreningens publikation 1948)
Tåsani Tåsan, Klarälven. Ägare: Tåsans Kraft AB. För tillvaratagande av vattenkraften i Tåsan har under året bildats Tåsans Kraft AB, som till 60% äges av Karlstads Stad, till 25% av Uddeholms AB och till 15% av AB Mölnbacka Trysil. Genom uppdämning skapas i befintliga och nybildade sjöar en magasinsvolym om 90 milj. m3. Tåsans nuvarande lopp torrlägges, och från det nybildade sjösystemet ledes vattnet, genom en horisontal tilloppstunnel (längd 6 700 m och area 17 m2) och vidare genom en 365 m lång, delvis plåtklädd bergtunnel i lutning 1:1 ned till maskinstationen, som blir insprängd i berget. Från stationen ledes vattnet till Klarälven genom en 3 600 m lång avloppstunnel med arean 17 m2. Till maskinstationen leder dessutom en 800 m lång transporttunnel, i vilken man kan köra med bil ända fram till maskinsalen. Till anläggningen, vars bruttofallhöjd blir 269 in, den största i Sverige, har beställts ett aggregat, bestående av en vertikal Francisturbin om 35 400 kW vid 258 m och 500 r/m samt en generator, 3 f 50, 10000 V, 44 000 kVA, halvautomatisk drift. Kraftverket blir en typisk toppstation och kommer i medeltal att köras ca 3 000 limmar per år (15 december—15 april) med en drivvattenmängd av ca 16,2 m3/s. Energiproduktionen beräknas till 69 MkWh vinterenergi och 6 MkWh sommarenergi. I befintliga kraftverk i Klarälven ökas dessutom vinterenergin med 20 MkWh. Byggnadsarbetena påbörjades i augusti och anläggningen beräknas klar 1952. I samband härmed nedlägges nr 1145 Digerfallet om 830 kW.
Karlstad och Tåsananläggningarna
Det som återstår av älven. Foto: Leif Kuhlin, 2004
Karlstads stad som började distribuera elektrisk kraft 1906 blev tidigt inkopplad på produktionssidan. År 1913 byggdes den första ångkraftanläggningen. År 1910 förvärvade staden en kraftstation vid Torp och vattenrätter vid Blixbol, Karlsfors och Snarkil som utbyggdes 1920, 1928 respektive 1929, de s.k. Kohlsätersanläggningarna.
Under mitten av 1940-talet förvärvade direktör Carl Sundelin i samråd med representanter från Karlstads stad vattenrätterna till Digerfallets kraft station i Tåsan ägd av Näckåns Elektriska AB. Vidare inköpte han genom ombud vattenrätter tillhörande Fläskremmen, Gunnebo, Hole, Skyllbäck och Stommen. I mars 1946 kunde Sundelin i brev till Karlstad meddela att han förvärvat mellan 54 och 63 % av 220 m fallhöjd. En utbyggnad beräknades kunna ge i genomsnitt 75 miljoner kilowattimmar per år.
Underhandlingar med Uddeholms AB under 1946 resulterade i en plan att verkställa utbyggnad av Tåsananläggningarna gemensamt genom ett bolag, Tåsans Kraftaktiebolag, eller Tåsabolaget. Kontrahenterna kunde tillföra bolaget 85 % av vattenrätterna och Karlstad skulle äga och utnyttja 70 % och Uddeholm 30 % av anläggningarna. Genom detta samgående kunde utbyggandet verkställas tidigare än eljest varit fallet och vidare kunde man från början dimensionera kraftstationen med hög effekt och stora regleringsmagasin och på det sättet bättre utnyttja naturtillgångarna.
I april 1947 erhöll stadsfullmäktige i Karlstad för godkännande fullständiga handlingar innehållande avtal mellan Karlstad och Uddeholm, aktieteckning i Tåsabolaget och borgensåtagande för Tåsabolagets lån. Avtalet bestod av ett konsortialavtal rörande gemensamt utbyggande och utnyttjande av vattenfallen i Tåsan, ett kraftavtal rörande fördelning och överföring av kraft med visst säsongmässigt byte så att Karlstad tillförsäkrades årskraft och Uddeholm huvudsakligen vinterkraft, slutligen också ett arrendeavtal. Det sista innebar att Karlstad utarrenderade sin andel till Uddeholm under en tjugofemårsperiod mot att Uddeholm under tiden levererade överenskommen kraft enligt överenskommet pris till Karlstad.
Efter några år ingick även AB Mölnbacka-Trysil som delägare med 15 % innebärande att Karlstads andel minskade till 60 % och Uddeholms till 25 %, Efter övertagandet av Mölnbacka-Trysil har Uddeholm 40 %.
Tåsananläggningarna utbyggdes av Uddeholms centrala byggnadsavdelning på uppdrag av Tåsabolaget som under byggnadstiden representerades av en byggnadskommitté bestående av Carl Sundelin och representanter från kontrahenterna. Första spadtaget togs i augusti 1947 och kraftstationen togs i drift i januari 1953. Förutom de ursprungliga anläggningarna har ett regleringsmagasin tillkommit under 1950-talet och vidare regleringsgraden utökades i ett annat magasin vid två tillfällen senast under början av 1970-talet.
Tåsananläggningarna består av en kraftstation vid Svansåsen ca 4 km från Sysslebäck samt sex regleringsmagasin förbundna med varandra genom öppna kanaler eller tunnlar. Härigenom kan man utnyttja avrinningen från ett nederbördsområde av 374 km² varav ungefär hälften ligger i Kopparbergs och återstoden i Värmlands län. Det som framför allt gjort det lönsamt att bygga ut ett sådant vattendrag som Tåsan med få koncentrerade fall och en total fallsträcka av 14 km är att kraftstationen kunnat kombineras med omfattande regleringsmagasin. Härigenom kan den elektriska kraften till väsentlig del produceras under vintermånaderna och därigenom bli värdefullare. Regleringsmagasinen ger dessutom ett väsentligt tillskott i Klarälvens kraftstationer.
Regeringsmagasin finns i fyra naturliga sjöar Tisjön, Grycken, Örsjön och Äggsjön av vilka de två senare väsentligt utökats. Äggsjön omfattar även Dalkarssjön och Stora Hån. Därutöver har två konstgjorda sjöar bildats i vattendragen nämligen Tåsjön och Fageråssjön. Den högst tillåtna regleringshöjden är störst i Äggsjön med 10 meter, därnäst Tåsjön 5 meter, Tisjön och Örsjön 4 meter och Fageråssjön 2 meter. Sjöarnas sammanlagda yta är ca 50 km² och det maximala innehållet i regleringsmagasinen ca 160 milj m3.
Av speciellt intresse är förbindelsen mellan Äggsjön och Fageråssjön. Den naturliga nivåskillnaden var här ca 8 m men genom magasineringen erhålls en fallhöjd från Äggsjön varierande mellan 8 och 20 meter. Här har byggts en pumpkraftstation ansluten till en kulvert från Äggsjön. Ett och samma maskinaggregat kan användas för att vid behov pumpa vatten från Fageråssjön till Äggsjön när det finns god tillgång på elektrisk energi för att sedan generera energi under tider da den har större värde med hjälp av vatten som levereras från Äggsjön. Stationen är helt automatisk och manövreras från huvudkraftstationen vid Svansåsen. Den maximalt erhållna effekten är ca 600 kW. Övriga förbindelser mellan de reglerade sjöarna utgörs av öppna kanaler med undantag av att Örsjön tappas genom en 2 km tunnel till Fageråssjön.
Vattnet från de olika magasinen samlas i Fageråssjön som även omfattar Norskbrosjön och Storforssjön. Härifrån ledes vattnet genom en 7 km horisontell tunnel till platsen för kraftstationen och slutligen ned till själva kraftstationen genom en 365 m lång trycktunnel i 45 graders lutning. Från kraftstationen leder en 4 km lång tunnel i Klarälven nedanför Tåsans mynning. Kraftstationen är utsprängd i berg 225 meter under markytan och tillgänglig genom en 800 meter lång transporttunnel. Kraftstationens generator har en effekt av 40 000 kW. Den elektriska kraften transformeras till 120 000 volt och ledes genom kablar i transporttunneln till markytan för att sedan matas in på Värmland kraftledningsnät. Det bör tilläggas att den utnyttjade bruttofallhöjden är 269 meter.
En av de första uppgifterna då bygget startades var att ordna vägar till de olika arbetsplatserna. Sammanlagt byggdes ca 35 km nya vägar. För personalen som då den var som högst uppgick till ca 280 personer måste uppföras familjebostäder och ungkarlsbaracker fördelade på i huvudsak fyra platser. En stor del av arbetsstyrkan bestod dock av ortens folk. Vidare erfordrades kontor, förråd och verkstäder samt provisoriska kraftstationer för den viktiga elförsörjningen.
Ett problem var transporten av tyngre maskinell utrustning som krävde förstärkning av vägar och broar. Den högsta transportvikten hade generatorns rotor som vägde 56 ton och transporterades från Limedsforsens järnvägsstation våren 1952. Generatorns statordelar vägde vardera 33 ton och transformatorerna vardera 27 ton. Allt detta måste transporteras på delvis mycket enkla vägar.
Det mest tidsödande arbetet var tunnel sprängningen som omfattade inte mindre än totalt 14 km. Den största dammen är Fageråsdammen 18 meter hög. Samtliga dammar har utförts som jorddammar med träspånt i mitten omgiven av tätande väl packad pinnmo. Väsentliga anordningar erfordras för flottningen som av ålder skett genom Tåsan som kommunikationsled. Det blev nödvändigt att bygga både flottningsutskov och flottningsrännor. Sedermera har ju flottningen upphört och timret transporteras på nyanlagda vägar.
Det återstår att ange kostnaderna. Fram t.o.m. 1976 har i Tåsananläggningarna totalt investerats 52 miljoner kr. Härav faller på Klarälvensstationerna ca 25 % av anläggningskostnaderna för regleringsanläggningarna. För Tåsabolaget blir då investeringen 47 milj kr. Härför erhålles i genomsnitt 100 miljoner högvärdig elektrisk energi. Härifrån avgår ett mindre belopp frikraft till Digerfallet ursprunglige innehavare.
Tåsananläggningarna innehade länge ett rekord genom att innehålla Sveriges högsta utbyggda fallhöjd. Nu är fallhöjden en av de högsta. Tåsan är emellertid genom det ovanliga utförandet en intressant anläggning ur många synpunkter. Regleringsgraden är mycket hög genom de omfattande regleringsmagasinen med en volym motsvarande ungefär den genomsnittliga årsavrinningen. Utbyggnadsgraden är också mycket hög. Kraftstationen förbrukar nämligen vid full effekt drygt tre gånger den genomsnittliga vattenföringen.
Ett oväntat ras i tilloppstunneln inträffade fyra år efter igångsättningen och reparationerna krävde lång tid men i övrigt har driften varit tillfredsställande och kraftanläggningen visat sig väl motsvara de förväntningar som man uppställt. Den har varit i drift i ett par decennier och kan trots att energiproduktionen kan betraktas som relativt blygsam förväntas spela en ej oväsentlig roll ifråga om Värmlands kraftförsörjning även i fortsättningen.
Tåsans kraftstation
Kraftstationens huvuddata
| Utbyggnadsvattenföring | 17 m³/s |
Bruttofallhöjd |
269 m |
Stationseffekt |
40 000 m |
Energiproduktion (medelår) |
102 GWh |
Byggår |
1947-1953 |
Hydrologi
Nederbördsområde |
370 km² |
Totalt regleringsmagasin |
156 Mm3 |
Dammar
Fageråsdammen
Tåsjödammen
Örsjödammen
Äggsjödammen
Grycken
Tisjödammen
|
Intag, tilloppstunnlar, tilloppstuber
Från en kort intagskanal i berg ledes drivvattnet ned till turbinerna genom horisontala tilloppstunnel och plåtinklädd tilloppstub. Tilloppstuben kan avstängas med en trottelventil.
Tilloppstunnel
längd |
6698 m |
area |
17 m² |
Maskinstation
Maskinstationen, som omfattar utrymme för maskinsal, generator- och turbinvåningar, transformatorer, kontrollrum m.m., är utsprängd i berg. Maskinstationen nås genom en tillfartstunnel (812 m lång).
Generatorn. Foto: Johan Fall
Turbiner, generatorer, transformatorer
1 st vertikal Francisturbin, KMW, vid 17 m3/s, 269 m fallhöjd. |
40 MW |
1 st generator |
44 MVA |
Varvtal |
500 r/m |
Generatorspänning |
3 x 44 MVA 11 kV |
3 st 1-fas transformatorer |
11/132 ± 5 + 10 % kV |
Avloppstunnel
Nedfart till avloppsschaktet. Foto: Johan Fall
längd |
3596 m |
area |
17 m² |
Avloppstunneln mynnar i Klarälven
© Leif Kuhlin 2003-2010 med reservation för eventuella fel. Bilder tillhör respektive fotograf.